Referat från NNVK:s ledardag 7 november, 2011

Varm gemenskap, stark bön och skärpa i undervisningen präglade dagen när NNVK - nordiskt nätverk för väckelsekristendom – samlades i Södermalmskyrkan.

Pastor Gunnar Bergling, initiativtagare till NNKV, proklamerade inledningsvis att syftet med nätverket är ett enda: att främja väckelse i Sverige. ”Säg Jesus så hettar det till! Vi är bärare av det namnet. Kraften finns hos Honom”. Olika tjänstegåvor ska bygga den lokala församlingen, som är redskapet för väckelse.



Carolina Torebring, pastor i Södermalmskyrkan, stod värd för dagen i den egna kyrkan. Med stor skärpa lade hon fast vikten av att göra sin kallelse och utkorelse fast. När Gud gett dig ett personligt rhemaord kan du möta mycket svåra tider men ändå gå segrande igenom. Liksom profeten Jeremia måste vi både göra oss av med alla argument som hindrar oss i kallelsen och att övervinna fruktan!
”Vad ser du?” Guds fråga till Jeremia gick ut till NNVK. Vad vill du se? Det är dags att resa sig och komma upp på en ny nivå. Begär stora saker, vi har en stor Gud! Med våra ord ska vi förändra klimatet. Vi ska säga att det är lätt att vinna människor. Vi ska inte som församling vara under - vi är kallade att förändra detta land. Vi ska komma in överallt och predika evangelium.



Hans Augustsson från Josua Kristna Center målade upp bilden av två sorters kristna: människor som kallar sig kristna men inte lever som sådana samt människor som lever i Kristus och gör hans kraftfulla gärningar. Vi ska vara som Bibeln säger levande stenar men vi måste slipas till enligt Guds ritning och inte sin egen. Här kommer helgelsen in. I Jos 3 läser vi: ”Helga er för imorgon ska Herren göra under ibland er.” När man som levande sten slipats till efter Guds modell passar man in i Guds församling.
Det behövs ett folk som står stadigt i den här tiden. Vi ska bygga stadiga ordningar att vi står pall för trycket. När Israels folk skulle över Jordanfloden stod prästerna stadigt så allt folket kunde komma över.
Djävulen vill till varje pris slå död på Guds liv. Kraften att stå pall för trycket, både utifrån och inifrån, får vi i bönekammaren. Man kan välja om det blir en gnällkammare eller bönekammare. Välj att ropa till Gud om att få bryta igenom! Vi har upplevt kortare tider av ”besökelsetider” där Gud liksom kommer på besök. Syndanöd, förkrosselse följer men så stängs det igen. Mitt hjärta säger att Gud ska komma med en boendetid!

Missionären Curt Johansson talade om att närma sig Gud. I 2 Kung 2 kan vi se hur profetlärjungarna ställde sig på avstånd. Tyvärr är det alltför många idag som vill hålla sig på avstånd, att från läktarplats ha åsikter om hur spelet ska gå. Gud kallar oss ner från läktarplatsen för att löpa på löparbanan. Vi ska förlösa Guds Ande över församlingen, så att tjänare och tjänarinnor får den förmåga Gud har tänkt sig. Mänskliga strategier räcker inte, vi måste koppla samman med Gud, närma oss Gud för att lyftas från grod- till örnperspektivet. Gemenskapen med Gud ska bli det främsta i mitt liv. Bönesamlingen är församlingens viktigaste samling.

Evangelisten Mikael Alfvén berättade om en väckelsekampanj i Etiopien där de fick se konkreta fysiska mirakler. Trots starkt motstånd från de lokala religiösa ledarna uppmuntrade Gud dem: ”Stå på, ge inte upp”. De fick se många människor bli frälsta.
Curt Johansson ledde sedan NNVK i kraftfull bön.



Linda Bergling, pastor i församlingen Arken, lyfte kort fram behovet av att stå upp för evangelium. Vi ser hur människor lider, unga som skär sig och många som är svårt psykiskt sjuka. Vi kan se hur nyandligheten smyger in och att församlingar i fruktan inte står upp för kraften i evangelium. Vi behöver be om befrielse och vi ska se mirakel och tecken från Gud!

Efter lunch fortsatte pastor Hans Augustsson. ”Det liksom ingår i tjänsten att bli sviken.” Om detta leder till besvikelse har man som ledare inte lyckats hålla rent i sitt eget hjärta. Vi går mot den starkaste tid vi någonsin skådat. Vi är i en förberedelsetid, helgelsetid. Bygger vi in svaghet nu så får vi lida för det sen. Det ska inte rinna in från taket när regnet kommer. Enhet är en mycket dyrbar gåva: ett hjärta, en själ. Enhet är något vi kan välja. Vi ska som levande stenar välja att göra det som är rätt - inte vad vi tycker eller känner för stunden.



Per-Åke Eliasson, pastor i Kristet Center Örebro, lyfte inledningsvis fram att vi går mot både bättre och bistrare tider. Det finns inget viktigare just nu än att resa upp ett ledarskap som tål trycket, som ser vägen och har örnperspektiv. Det är ledare som är mogna, har erfarenhet, har tålamod och uthållighet. Att acceptera sin kallelse är mognad. Som ledare får vi aldrig vara omogna. Därför är det också viktigt vilka vi sätter in som ledare. Nehemja fick höra att Guds folk fick utstå smälek. Han fick en vision att resa upp murarna men när de väl satt igång var det var beskjutning från första stund. Men Nehemja gav inte upp. När muren ännu inte var färdig rådde fruktan. På 52:a dagen stod muren färdig och fruktan försvann. Vi behöver vara intakta i våra liv och upprätta ett starkt beskydd.

Sven Bengtsson
Örnperspektivet ger ny auktoritet. En pastor har auktoritet i andevärlden. Örnen är fåglarnas konung, de talar om kunglighet. De är majestätiska och har använts som symbol för riken och imperium och de förmedlar en känsla av härskarmakt. De kan lyfta högre än någon annan fågel. De möter och flyger ofta över stormarna. Där ska vi också vara, över stormarna. En sparv däremot gömmer sig i häcken och piper av fruktan när stormen kommer. Både pastorer och församlingens folk ska vara som örnen.
I Luk 10 ser vi Jesus mer glad än någon annanstans i Bibeln. Det var då lärjungarna hade fått uppenbarelse om vilken auktoritet de hade. Sven berättade med egna exempel hur han efter bön, fasta och aktiv handling fått se en välsignad ekonomi och att många kommit till tro och blivit döpta.
Auktoriteten sitter inte i hur jag är som person eller i dagsformen. En polis har auktoritet att styra trafiken genom sitt ämbete. Han verkar i lagens namn. Vi har fullmakt att agera i Jesu namn.

Dagen avslutades med skön gemenskap vid kvällens middag.


Text: Thomas Winbäck, Södermalmskyrkan